Wortart | Verb |
---|---|
Aussprache | /ˈplaɣə(n)/ |
Trennung | pla·gen |
Indikativ | |
---|---|
Präsens | Präterium |
(ik) plaag | (ik) plaagde |
(jij) plaagt | (jij) plaagde |
(hij) plaagt | (hij) plaagde |
(wij) plagen | (wij) plaagden |
(jullie) plagen | (jullie) plaagden |
(gij) plaagt | (gij) plaagdet |
(zij) plagen | (zij) plaagden |
Konjunktiv | |
Präsens | Präterium |
(dat ik) plage | (dat ik) plaagde |
(dat jij) plage | (dat jij) plaagde |
(dat hij) plage | (dat hij) plaagde |
(dat wij) plagen | (dat wij) plaagden |
(dat jullie) plagen | (dat jullie) plaagden |
(dat gij) plaget | (dat gij) plaagdet |
(dat zij) plagen | (dat zij) plaagden |
Imperativ | |
Einzahl/Mehrzahl | Mehrzahl |
plaag | plaagt |
Partizipien | |
Präsenspartizip | Perfektpartizip |
plagend, plagende | (hebben) geplaagd |
Deutsch | necken; aufziehen; hänseln |
---|---|
Englisch | tease |
Esperanto | inciteti |
Französisch | agacer; taquiner |
Italienisch | irritare |
Portugiesisch | contrariar; importunar |